Integration och/eller assimilering?

Detta är skrivet av Nima Sanandaji och hämtat från Dick Erixons blogg.
Läs hela inlägget!

"Att segregerade invandrartäta områden växer fram hör ihop med bidragsberoendet och det faktum att bidragen främjar en viss kultur där man inte förväntas följa samhällets normer.

Stöder man grupper av människor med bidrag så skapas en viss kultur. Det som bildas i invandrartäta områden är inte iransk eller turkisk miljö, utan en invandrarkultur som anser att man är olik svenskarna …” Problemets natur har enligt Jan att göra med att det är skillnad på hur socialpolitik fungerar i teorin och i det verkliga livet. Genom en felaktig politik går vi allt längre bort från det som beslutsfattarna egentligen vill uppnå."



"Det råder redan total förvirring om vad integration och assimilering betyder. Integration betyder i officiell politik att infödda svenskar har samma krav på sig att förstå invandrarnas kultur som invandrarna har att förstå den svenska. Detta är absurt. Vi lever i Sverige. Här är svensk kultur normen — uttryckt i språket, lagarna och de sociala koderna. Utan dem kan man säkert vara kung i Mellanöstern, men man är ingenting i Sverige. Och lever man i Sverige gäller det att anpassa sig till det svenska.

För mig är det assimiliering. Jag använder den amerikanska uttolkningen av begreppet. Att man anpassar sig till majoritetssamhället för att få jobb och göra karriär, för att skapa sig en dräglig tillvaro, betyder inte på något sätt att man måste avsäga sig sin identitet. Också svenskar har olika identiteter. Men identiteterna får inte sätta hinder i vägen för att lyckas i det samhälle man verkar. Man kan inte fortsätta vara främling.

Därför kan man vara muslim i sitt hem, men inte upprätthålla traditionen att kvinnor vägrar ta män i handen som hälsning. Där gäller svensk tradition. Accepterar man inte det, väljer man att leva i segregation och utanförskap. Men då väljer man också att vända det samhälle man bor i ryggen. Man vägrar upprätthålla det samarbete som medborgarskapet innebär. Är det acceptabelt? Nej. Om man lever i Sverige måste man ta seden dit man kommit.

Alltså: integration som process gäller de nyanlända och målet är assimilering in i det svenska samhället på de områden som krävs för att kunna leva ett fullvärdigt liv i landet — i yrkeslivet, i umgänge i civilsamhället och i politiken. Tro och andra aspekter som kan utövas inom den privata sfären behöver däremot inte påverkas. Något mellanting ser jag inte behov av."