Undrar varför barn våldtar barn?

Nu har 12-åriga pojkar på en skola våldfört sig på en tioårig flicka. Vad är det egentligen som får dem att tro att detta är okey? Kan det vara så stor skillnad i generna nu mot förr eller har det med inlärning eller fostran att göra?

I Sverige är vi väldigt duktiga på att göra utredningar och utvärderingar när saker redan har hänt och våra barn redan har blivit värstingar. Detta visar sig gång på gång inte vara verksamt. Så här har vi hållit på i många år utan att inse att det inte blir bättre utan snarare sämre. Det är ungefär som att lappa och laga en dåligt konstruerad bil istället för att göra om konstruktionen i grunden. Vi kan väl alla vara överens om att kriminalitet, missbruk m.m. bland barn och ungdomar har blivit allt värre med åren trots alla pedagoger och andra specialister.

Jag har inget emot framåtskridande men jag ser inget positivt i att byta ut ett fungerande koncept mot ett som är sämre, endast i syfte att allt måste bytas ut. Vad jag närmast tänker på är hur vi har ändrat förutsättningarna för våra barn under deras uppväxt. De ska numera slussas ut i samhället så snabbt som möjligt för att staten ska fostra dem i den "rätta" andan samt att föräldrarna ska börja dra in pengar till densamma istället för att vara en belastning. Jag menar inte att man av tvång ska stanna hemma med sina barn men möjligheten borde finnas, framförallt för barnens skull.

En ytterligare bidragande orsak till att vi får fler och fler vinddrivna barn och ungdomar kanske kan vara att allt blivit så normlöst. Inget är längre tabu vare sig det gäller relationer till andra människor eller hur man för övrigt håller ihop ett samhälle. Kalla mig gärna gammalmodig men jag reagerar när mamman till en femtonårig flicka säger att dottern och den jämnåriga killen hon umgås med bara är KK. Jag tvivlar på att särskilt många numera är okunniga om vad det står för men jag visste det inte vid tillfället.

Jag har länge haft en teori om att vi behöver gå lite tillbaka för att underlätta för både barn och föräldrar. Jag skulle önska att det åter blev accepterat att barn inte absolut måste vara på dagis eller förskola. Låt det vara upp till föräldrarna. Jag skulle också vilja att vi återgick till småskolor när det gäller de mindre barnen. Det kan inte vara så lätt för en sexåring att försöka hävda sig bland alla dessa elever som finns på de stora skolor man nuförtiden ska ha, kanske enbart för att spara på resurser. Jag har aldrig fått någon annan förklaring till vad det ska vara bra för.

När det gäller barnens fritid finns också en hel del som jag skulle vilja ändra på. Varför måste allt nuförtiden vara så tillrättalagt åt barn. De behöver, eller får, inte göra något själva utan allt ska stå klart när mamma eller pappa har skjutsat sina telningar till idrottsutövande eller vilka fritidsaktiviteter det nu handlar om. Är det inte sjukt att vissa familjer behöver två bilar, endast av den anledningen att barnen hela tiden ska skjutsas till olika aktiviteter vid samma tidpunkter? Av naturen är barn utrustade med uppfinningsrikedom men den låter vi dem sällan få utlopp för. De gånger barn ska tillåtas använda sin fantasi så är det också oftast väldigt väl förberett av vuxna pedagoger och liknande.

Nu har vi också fått något nytt att ta hänsyn till, nämligen genusperspektivet. Även för barnen blir väl detta ytterligare något som krånglar till tillvaron. Varför kan vi inte låta naturen få sköta sitt någon enda gång?