Vart är vi på väg?

Vart är egentligen vårt land på väg? Jag har varit med ett tag och jag känner inte längre igen mig, varken när det gäller mitt land eller människorna som bor i det. Varför är det så fult nuförtiden, att bry sig om sin nästa, att vara svensk, att ta hand om sina egna barn, att inte göra ekonomisk karriär på ena eller andra viset eller att vilja ha en viss trygghet i sin tillvaro. Jag hör till dem som inte ser globalisering, mångkultur och diverse andra nutidsfenomen som allena saliggörande. Jag räknas nog som något av en bakåtsträvare, av den anledningen att jag inte anser mig behöva ta till mig "alla" nymodigheter som finns att tillgå. Jag bor ute i skogen och trivs med den tillvaron. Naturen och lugnet är guld värt för mig. Jag har ingen tv men jag har i alla fall dator och kan därför hålla mig ajour med vad som händer i Sverige och övriga världen och det är inte odelat positivt.

Jag har på äldre dar börjat intressera mig mer för politik och diverse samhällsfrågor och det är inte direkt några lugnande studier. Massinvandringen som vi nu haft ett antal år skrämmer mig en hel del men ännu mer skräms jag av de personer som styr vårt land. Det framträder mer och mer att de inte är kompetenta att ta hand om Sverige. Det verkar inte heller vara vad de arbetar för. Jag har funderat mycket på vad de egentligen strävar efter? Naturligtvis sitt eget välbefinnande men jag tror ändå att de har en mycket mera djävulsk plan än så.

Eftersom så många regeringar runt om i Europa nu handlar på samma sätt när det gäller just invandringen och allt som den för med sig och dessutom helt i strid med vad stora delar av befolkningen tycker, så kunde man lätt tro att de alla delar samma plan. Med tanke på Lissabonfördrag, FRA-lag och mycket annat så är jag benägen att tro att allt handlar om EU. Jag är, så mycket man kan bli, emot det mesta som EU står för. Varför är våra politiker så måna om att fullständigt sälja ut vårt land?

Jag har i många år haft svårt att veta vad jag skulle rösta på och det har blivit nästan som att "blunda och peka". De etablerade partierna har på något vis klumpat ihop sig till en grå massa där gränserna är ganska flytande i många frågor. När det gäller att lyssna på folket så existerar inga gränser alls. Där är de alla lika bra på att slå dövörat till och köra över alla och envar. De har heller inga stora problem med att fabulera när det gynnar deras syften.

Nu har jag dock funnit mitt parti, nämligen Sverigedemokraterna. Efter att en lång tid ha följt debatten så kan jag konstatera att de mest ärliga och förnuftiga människorna hittar man i detta parti. Deras politik går ut på att i första hand värna vårt land, vårt folk, våra traditioner och värderingar och detta framstår inte särskilt klart hos andra partier.