När det redan gått åt skogen, görs den riktiga undersökningen.

Är det pengar det handlar om?

Hur bra är egentligen den svenska sjukvården, och då särskilt den psykiatriska vården? Ska en människa behöva gå igenom både barn och ungdomspsykiatri till vuxenpsykiatri utan att någon som helst klar diagnos ställs eller vettig behandling erbjuds?

Först efter att en ung kvinna, eventuellt under påverkan av felaktig medicinering, tagit livet av sin far, startades den utredning som borde ha gjorts för att förhindra att detta skulle ha inträffat.

Är det ren slapphet som är orsaken till de felbehandlingar som numera är vanliga inom sjukvården eller är det brister i utbildningen det handlar om?