Jag har den senaste veckan pratat mycket med människor om att regeringen håller på att ändra vår grundlag på ett sätt som kommer att göra oss svenskar till en underlägsen liten spillra av människor som inte har något att säga till om i sitt eget land.
Ingen av de jag pratat med har reagerat nämnvärt på det jag försöker säga. Vilket indoktrinerat folk vi är. Det förefaller som om staten har sett till att invagga människor i en falsk trygghet genom att höja standarden på ett sätt som i längden är ohållbart. Höjd standard är ju ett utmärkt sätt att få människor att sitta nöjda och inte ödsla sin tid och energi på att fundera över hur det egentligen går till eller hur länge det kommer att vara. Alltså är det inte många som orkar bekymra sig om det som komma skall. Bloggen "Vår stund i Sverige" har översatt "Cavatus" inlägg om våra styrandes stora svek mot sin egen befolkning. Läs, begrunda och se till att sprida denna information till så många omedvetna som ni över huvud taget kan komma i kontakt med.
Vår stund i Sverige
VF
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Folket har präglats av etablissemangets envetna valalternativ: böj dig för mångkulturens dikatur (islamisering), eller bli stämplad som rasist och fråntagen rätten att leva och verka så motsättningslöst det går. Vad vi ser är nednötning av folks fria vilja. Folk märker, att ju mer de spjärnar emot, om så bara genom att manifestera sina åsikter, desto sämre går det för dem i alla sociala sammanhang. Jag vet inte om alla förstår vad det här lydiga promenerandet in i fårfållorna innebär De fråntas rättighet efter rättighet som ersätts med skyldighet efter skyldighet, och snart befinner de sig i en situation där ingen belönas (med att accepteras och lämnas ifred) för sin lydighet. Efter detta kommer nästa fas: du behöver inte bara lyda och skylta med 2rätt" åsikter, du måste även ange personer i din närhet som har "fel" åsikter, för att uppnå någon form av status och belöning. Ja, vi vet alla hur det här slutar och genom historien vet vi också vad det kallas.
Isa;
Lyckligtvis(eller inte) har jag en viss benägenhet att lättare bli arg och envis än resignerad. Utan den hade man väl slutat att "stångas" vid det här laget och istället samlats med de andra vid grytorna.
Precis. felet är nog att folk ger upp alldeles för lätt. Svenskarna har en övertro på att allt ordnar sig till slut, om man bara visar tillräckligt med tålamod.
De glömmer, tyvärr, att raka motsatsen kan bli resultatet - och i det här fallet (valet?) tror jag det är just så.
För att vara riktig arogant,kan man nog påstå att svenska folket får vad dom förtjänar. Det håller ej längre med ordvalet de ordner säg.
kgwh;
På sätt och vis har du rätt men det är ju synd om dem som har öppnat
ögonen och försöker göra något åt eländet.
Skicka en kommentar