När jag gick i skolan så var det fest när det någon enstaka gång saknades lärare på en lektion. Det inträffade ju bara när läraren blivit sjuk och vikarie inte hunnit infinna sig. Rektor eller annan lärare brukade komma in och tala om för oss vad vi skulle göra tills vikarien kom. Såvitt jag minns så hände det aldrig att någon av eleverna hade en tanke på att göra något annat än att skoja och prata. När ny lärare anlände blev det däremot tyst och stilla i klassrummet. Det kallas visst respekt, det som skolelever hade för sina lärare på den tiden. Det var vanligt med klasser på trettio elever eller mer men trots detta upplevde jag inte att det var några problem för läraren att förmedla kunskaper.
Med tanke på hur det står till i skolans värld idag så kan det väl inte finnas någon enda person som blir förvånad över resultatet av denna undersökning?
------------------------------
"Under de senaste 20 åren har svenska grundskoleelever blivit allt sämre, visar en rapport som Skolverket presenterade nyligen. Främst har eleverna hamnat efter när det gäller kunskaper i matematik och i andra naturvetenskapliga ämnen."
Metro
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
"Allt färre studenter med höga betyg har sökt sig till lärarutbildning, och dessutom är avhoppen många, ungefär 35 procent.
Den nuvarande lärarutbildningen är samtidigt dyr och dålig.
Många lärare saknar ämneskompetens.
Trots förbättringarna är det 10 av 26 lärarutbildningar som inte klarar kvalitetskraven."
från utredningen ”En hållbar lärarutbildning”.
Så här skrev
Kurt Lundgren för två år sedan.
Jag börjar tro att framtiden skulle te sig ljusare om vi gick över till enbart obehöriga lärare. Det kan väl knappast bli värre?
Kan det också bero på att det finns alltför många “nya svenskar” som talar dålig eller ingen svenska och därför tar upp mer av lärarnas tid? Eller kan det tom vara så illa att lärarna gett upp eftersom det inte finns någon respekt för dom och klassrummen har bara blivit stökiga?
Ann-Marie;
Att den svenska skolan ser ut som den gör är nog en produkt av både stökiga elever, dålig lärarutbildning och föräldrar som har överlåtit ansvaret för sina barn på staten. Det blir ju minst besvär för dem på det viset.
Jag tycker att er kritik av skolan är onyanserad. Någon nämner föräldrarnas ansvar i det hela och det är enligt mig en stor del i varför elever/barn idag inte är som för "30" år sedan. Tiderna förändras och vi med dem. Barn lär sig inte visa respekt för såväl varandra som lärare och andra vuxna på samma sätt som förr. Är det då upp till lärare och andra vuxna i skolan att uppfostra dessa barn? Och i så fall; hur vill vi att de ska vara? Vill vi ha elever som sitter tyst, gör som de blir tillsagda och presterar bra på prov? Vill vi fokusera på mätbara kunskaper, vilket ofta är reproducerad kunskap, bara för att visa vem som är "bäst" i internationella mätninger? Eller vill vi hellre ge barnen de redskap som de bäst behöver i framtiden? En annan sida av det hela är att man i dagens skola vill inkludera så många som möjligt, ett större spann av olikheter förväntas rymmas inom samma ram och nå samma mål. Dessa mål är dessutom utformade efter vad en genomsnittlig elev bör klara, vilket blir ouppnåeligt för många inom samma tidsram som andra. Vi är olika och bör bemötas utifrån var vi befinner oss i vår egen utveckling. jag tycker att ni som så friskt kritiserar dagens skola borde titta på vilka uppnåendemål som står i kursplanerna och sedan på vilka förutsättningar lärarna har att lyckas få eleverna att uppnå dessa. Jag menar då förutsättningar i form av antal elever, vilka elever de har, vilka resurser som ges (ofta väldigt begränsade), tid, lön med mera. Vad är egentligen syftet med skolan? Vad behöver eleverna lära sig för deras eget bästa, för sin egen utvecklings skull? Är det verkligen diciplin och respekt som står överst på den listan?
/En blivande lärare
Skicka en kommentar