I slutet av åttiotalet arbetade jag som väktare. Jag blev en kväll skickad att övervaka ett hem för ungdomar som kommit från andra länder. Det hette Senai vilket betydde vårt hem. Det hade varit lite bråk mellan invandrarungdomarna och traktens ungdomar och det var anledningen till att jag skulle finnas på plats på natten. Jag satt och pratade med dessa ungdomar till långt in på natten och det var inga svårigheter eftersom de flesta kunde svenska och de mera nyanlända pratade bra engelska.
Dessa ungdomar hade inte kommit ensamma utan i sällskap med en följeslagare (ofta familjens hembiträde eller liknande)som lämnat dem på svensk mark och sedan återvänt hem. Alla var i de åldrar då man går på högstadiet, gymnasiet eller yrkesskola. De jag pratade med berättade att de skickats till Sverige för att studera. Deras föräldrar skickade fickpengar till dem och de berättade att dessa hade stora företag och tjänade mycket pengar.
På den tiden hade jag inte ens hört talas om någon invandring och jag reflekterade väl inte på detta mer än att jag inte förstod varför de inte studerade hemma och varför vi skulle betala för deras utbildning.
Det samhälle detta utspelade sig i är numera ganska invandrartätt och har dessutom stora problem med brottslighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är alltså över 20 år sedan. Istället för att ta lärdom av obegriplig idiotpolitik, så har politikerna blivit än mer korkade idag. Att kalla dom praktarsel är väl för snällt sagt...Blodsven
På den tiden kanske de inte förstod men vad ska man skylla på idag? De har nog målat in sig i ett hörn och kan inte agera förnuftigt för då går de miste om sin fina tillvaro.
Skicka en kommentar